Vad är DNS? Hur fungerar det?

Alla servrar och enheter har IP-adresser knutna till sig. När du öppnar en webbsida i din webbläsare så färdas information mellan din enhet och webbsidans server, och bådas IP-adresser används för att se till att alla relevanta data når sina önskade mål.

När du vill besöka en hemsida så skriver du givetvis inte in IP-adressen i din webbläsare. Du använder istället URL-adressen, som antagligen ser ut så här: https://www.exempel.se. Domännamnssystemet tar URL-adressen och översätter den till en IP-adress, som är den egentliga identifieraren för sidan som du vill besöka.

DNS:er är användbara eftersom de låter oss använda på korta och behändiga URL:er, snarare än att behöva hitta specifika IP-adresser för varje webbsida vi vill besöka. Det innebär också att hemsidor kan behålla samma URL-adresser även om de skulle byta IP-adresser.

Domännamnsystem förlitar sig på DNS-servrar, som faller i två kategorier.

Rekursiv DNS-server

En rekursiv domännamnsserver, eller s.k. DNS-resolver, används för att reagera och svara på DNS-förfrågningar och kan leta reda på informationen som krävs för att hitta rätt rotnamnserver. En rekursiv server svarar på förfrågningarna genom att själv sända förfrågningar till andra DNS-servrar. Ibland, om rotservern inte går att hitta direkt, så måste den rekursiva DNS-servern skicka flera förfrågningar till olika andra DNS-servrar.

Auktoritativ DNS-server

En auktoritativ DNS-server, eller auktoritativ namnserver, är alltid den sista datapunkten i processen att hitta en IP-adress – det är sista hållplatsen i kedjan av DNS-servrar. När en auktoritativ DNS-server mottar en DNS-förfrågan så behöver den inte kommunicera med andra servrar. Den auktoritativa servern har redan den data som behövs för att svara på förfrågan. En rekursiv server å andra sidan måste alltid förlita sig på andra servrar för att komma åt den önskade datan.

DNS (domännamnsystem) gör att vi kan använda smidiga URL-adresser när vi vill gå till en specifik webbsida istället för att skriva in en komplicerad IP-adress. En DNS-tjänst fungerar som en adressbok och översätter URL-adressen du skriver in i din webbläsare till korrekt IP-adress.

DNS fungerar genom att skicka DNS-förfrågningar till servrar. Denna process börjar när du skriver in en URL i adressfältet i din webbläsare. Här ser vi steg för steg hur DNS-processen går till:

• Ett domännamn skrivs in i en webbläsares URL-fält. Webbläsaren skickar då ett meddelande till nätverket för att få veta vilket nätverk eller vilken IP-adress som domännamnet tillhör.
• Förfrågan tas emot av en DNS-resolver, eller rekursiv DNS-server. Om den rekursiva servern inte har den nödvändiga IP-datan lagrad i sin DNS-cache för att svara, så skickar den i sin tur en förfrågan till en rotnamnserver eller en TLD-namnserver.
• Rotnamnservrarna och TLD-namnservrarna tar emot förfrågningar och arbetar tillsammans för att lista ut var de kan hitta de korrekta IP-adressdetaljerna.
• Den slutliga datapunkten är den auktoritativa namnservern där de exakta IP-detaljerna hittas.
• IP-adressen slussas sedan tillbaka till den rekursiva servern, som ger webbläsaren den korrekta IP-adressen att besöka. Den rekursiva servern, eller DNS-resolvern, sparar informationen i sin cache för enklare åtkomst nästa gång användaren vill besöka webbsidan i fråga.

Visst låter det som att det borde vara tidskrävande att involvera fyra olika servrar i processen, men DNS-förfrågningar blir lösta nästan omgående.

DNS- och IP-adresser behövs båda för att du ska kunna hitta webbsidorna du vill besöka. Domännamnsystem matchar URL-adresser till rätt IP-adresser, så de fyller båda en viktig funktion.

Tänk på DNS-data som din adressbok på nätet. Du vet redan (domän)namnet på personen (webbsidan) du vill ringa – nu behöver du bara mobilnumret (IP-adressen) för att kunna kommunicera.

DNS-servrar hjälper till att para ihop domännamn med IP-adresser. Även om de flesta domännamn har unika IP-adresser så finns det vissa domäner som har flera. Stora företag som Apple och Amazon kan ha tusentals servrar runt om i världen, som alla har specifika IP-adresser. DNS-data garanterar att domännamn alltid ansluter till den mest lämpliga lokala DNS-servern, men du kan byta vilken DNS-server du ansluter till om det behövs.

Du behöver nästan aldrig ändra din DNS-server manuellt, men det kan ibland vara användbart för att förbättra din spelupplevelse på t.ex. Playstation och Xbox.

DNS-caching är en process där IP-adresser sparas i en DNS-server, tillsammans med de URL-adresser som matchar dem. Detta gör det snabbare att hitta DNS-adresser och sparar processorkraft.

En chache är en liten lagring av data som används för att minimera laddningstider. Tiden det tar att hitta DNS-adresser kan minskas med hjälp av DNS-caching. Vad gäller caching för DNS-servrar, så är det de rekursiva servrarna som cachar informationen.

Om en webbläsare har en DNS-cache så kan det snabba upp förfrågningarna om du återvänder till en webbsida du tidigare besökt. Då hittar webbläsaren omedelbart rätt information, utan att behöva kommunicera med DNS-servrar för att hitta en IP-adress. Ibland kan det bli nödvändigt att rensa din cache, särskilt om du börjar stöta på HTTP-fel, som 502 bad gateway.

En datacache är inte begränsad till ett visst operativsystem eller viss webbläsare och internetleverantörer erbjuder ofta sina egna rekursiva resolver-cachar för att hålla bandbreddsanvändningen på rimliga nivåer.

NordVPN:s DNS-servrar kan konfigureras automatiskt för dina enheter för att förhindra potentiella DNS-läckor. Men se upp vad gäller förgiftade DNS-chachar. Det är när en hacker matar en DNS-cache med felaktig cache-data. Förgiftning av DNS-cachar kan leda dig till webbsidor fyllda med skadlig kod eller sidor som samlar in din privata information.

DNS matchar domännamn med internetprotokolladresser, medan ett VPN låter dig byta den IP-adress du använder för att surfa på nätet. Det är med andra ord två helt olika system.

Men NordVPN erbjuder en funktion som heter SmartDNS, som byter din DNS-information för att få det att se ut som att du besöker webbsidor från en annan plats än din egen. Även om det påminner om hur ett VPN ändrar din IP-adress så erbjuder SmartDNS inte den säkerhet och smidighet som ett VPN gör. SmartDNS fungerar också bara med ett begränsat urval tjänster, medan ett VPN dirigerar all din enhets trafik via en VPN-server.

VPN-tjänster krypterar din webbtrafik så att du kan surfa privat och det döljer din IP-adress helt från internet. Det innebär att internetleverantörer inte kan övervaka din aktivitet. Med NordVPN får du också tillgång till användbara funktioner som Threat Protection, som kan blockera annonser och skanna nedladdningar för skadlig kod.

Eftersom DNS-servrarna du använder vanligtvis är tilldelade av din internetleverantör så är det enkelt för dem att övervaka vad du gör online. Detta kan hota din integritet och även innebära att du blir ett enkelt offer för hackare, därför är det viktigt att du skyddar din integritet när du surfar online.

Du kan enkelt få reda på om det förekommer någon form av läckage via din DNS-server genom ett DNS-läcktest. Det låter dig se om din faktiska IP-adress visas eller om den är krypterad, vilket den ska vara om du använder ett VPN.

Så skyddar du dig från DNS-läckor

Det finns en rad saker du kan göra för att skydda dig från DNS-läckage.

• Använd ett VPN när du surfar på internet för att skydda din integritet och privata data. Det viktigaste i det här fallet är att trafiken från alla DNS-förfrågningar går via din VPN-leverantörs DNS-servrar och inte via den som du får via din internetleverantör.
• Läs mer om hur du skyddar dig från DNS-läckage och hur det påverkar dig.
• En VPN krypterar din data och döljer din IP-adress så att du kan surfa säkrare.