DNS-server: Allt du behöver veta

Vad är DNS?

När vi pratar om en DNS så är det oftast i samband med DNS-servrar, som gör det här jobbet i bakgrunden. De tar emot förfrågningar från enheter som vill ansluta till specifika webbplatser och skickar tillbaka rätt IP-adress som behövs för att anslutningen ska fungera. Utan DNS-servrar skulle vi behöva memorera IP-adresser för att besöka våra favoritsidor, vilket skulle göra internet betydligt mer otympligt att använda.

Det är också viktigt att känna till rollen som en VPN-server spelar. En VPN-server används för att skapa en säker anslutning mellan din enhet och internet genom att ändra din IP-adress och kryptera dina data, vilket skyddar din integritet. Till skillnad från DNS-servrar, som fokuserar på att översätta domännamn, fungerar VPN-servrar som ett extra lager av säkerhet genom att ge dig anonymitet på nätet.

DNS-servrar finns över hela världen och samarbetar för att leverera snabba svar på de förfrågningar som skickas från din dator. När du skriver in en webbadress i din webbläsare, skickas en förfrågan till en DNS-server, som i sin tur hittar den tillhörande IP-adressen och skickar tillbaka den till din enhet. Det är denna process som gör att din webbläsare kan ladda webbplatser.

Utöver att översätta domännamn till IP-adresser, hjälper DNS-servrar till att optimera internettrafiken genom att dirigera förfrågningar via den snabbaste och mest tillgängliga rutten.

Hur fungerar en DNS-server?

DNS (domännamnsystem) gör att vi kan använda smidiga URL-adresser när vi vill gå till en specifik webbsida istället för att skriva in en komplicerad IP-adress. En DNS-tjänst fungerar som en adressbok och översätter URL-adressen du skriver in i din webbläsare till korrekt IP-adress.

DNS fungerar genom att skicka DNS-förfrågningar till servrar. Denna process börjar när du skriver in en URL i adressfältet i din webbläsare. Här ser vi steg för steg hur DNS-processen går till:

• Ett domännamn skrivs in i en webbläsares URL-fält. Webbläsaren skickar då ett meddelande till nätverket för att få veta vilket nätverk eller vilken IP-adress som domännamnet tillhör.
• Förfrågan tas emot av en DNS-resolver, eller rekursiv DNS-server. Om den rekursiva servern inte har den nödvändiga IP-datan lagrad i sin DNS-cache för att svara, så skickar den i sin tur en förfrågan till en rotnamnserver eller en TLD-namnserver.
• Rotnamnservrarna och TLD-namnservrarna tar emot förfrågningar och arbetar tillsammans för att lista ut var de kan hitta de korrekta IP-adressdetaljerna.
• Den slutliga datapunkten är den auktoritativa namnservern där de exakta IP-detaljerna hittas.
• IP-adressen slussas sedan tillbaka till den rekursiva servern, som ger webbläsaren den korrekta IP-adressen att besöka. Den rekursiva servern, eller DNS-resolvern, sparar informationen i sin cache för enklare åtkomst nästa gång användaren vill besöka webbsidan i fråga.

Visst låter det som att det borde vara tidskrävande att involvera fyra olika servrar i processen, men DNS-förfrågningar blir lösta nästan omgående.

DNS-poster

DNS-poster, eller DNS records, är en avgörande del av hur DNS-servrar fungerar. De lagrar information om domännamn och deras tillhörande IP-adresser, men de kan också innehålla annan viktig data som styr hur trafiken ska hanteras. Några av de vanligaste DNS-posterna är:

• A-poster: Dessa kopplar ett domännamn till en IPv4-adress.
• AAAA-poster: Liknar A-poster, men kopplar ett domännamn till en IPv6-adress.
• CNAME-poster: Används för att peka ett domännamn till ett annat domännamn istället för en IP-adress.
• MX-poster: Dirigerar e-posttrafik till rätt server.

Dessa poster används av DNS-servrar för att snabbt och exakt dirigera internettrafik till rätt destination.

DNS-cachning

DNS-cachning är en process där DNS-servrar tillfälligt lagrar information om tidigare förfrågningar för att snabba upp framtida förfrågningar om samma domän. När en DNS-förfrågan görs, och servern redan har informationen lagrad i sitt cacheminne, kan den leverera svar mycket snabbare än om den skulle behöva göra en helt ny förfrågan.

Cachning sker både på användarens dator och på DNS-servrar. Om cachade uppgifter är för gamla, eller om DNS-servern inte har den information som behövs, kommer en ny begäran att göras för att uppdatera informationen. Cachning hjälper till att minska belastningen på nätverket och gör att webbsidor laddas snabbare.

Om en webbläsare har en DNS-cache så kan det snabba upp förfrågningarna om du återvänder till en webbsida du tidigare besökt. Då hittar webbläsaren omedelbart rätt information, utan att behöva kommunicera med DNS-servrar för att hitta en IP-adress. Ibland kan det bli nödvändigt att rensa din cache, särskilt om du börjar stöta på HTTP-fel, som 502 bad gateway.

En datacache är inte begränsad till ett visst operativsystem eller viss webbläsare och internetleverantörer erbjuder ofta sina egna rekursiva resolver-cachar för att hålla bandbreddsanvändningen på rimliga nivåer.

NordVPN:s DNS-servrar kan konfigureras automatiskt för dina enheter för att förhindra potentiella DNS-läckor. Men se upp vad gäller förgiftade DNS-cachar. Det är när en hacker matar en DNS-cache med felaktig cache-data. Förgiftning av DNS-cachar kan leda dig till webbsidor fyllda med skadlig kod eller sidor som samlar in din privata information.

DNS-protokoll

DNS-protokoll är de regler som styr hur DNS-servrar och klienter kommunicerar med varandra över internet. Protokollen möjliggör överföring av DNS-förfrågningar och svar mellan enheter.

• UDP (User Datagram Protocol): Detta protokoll används för att skicka DNS-förfrågningar. Det är snabbt men inte särskilt pålitligt eftersom det inte garanterar leverans av data.
• TCP (Transmission Control Protocol): Detta protokoll används för att skicka större eller mer komplexa DNS-förfrågningar där tillförlitlighet är viktigt. TCP säkerställer att all data skickas och tas emot korrekt.

Protokollen säkerställer att DNS-förfrågningar och svar överförs på ett effektivt sätt, vilket hjälper till att upprätthålla internets hastighet och funktionalitet.

DNS-resolver

En DNS-resolver är en rekursiv server som hanterar och löser DNS-förfrågningar från klienter. När du skriver in en webbadress i din webbläsare, skickas en förfrågan till DNS-resolvern som börjar leta efter den tillhörande IP-adressen. Om DNS-resolvern inte har svaret i sitt cacheminne, skickar den vidare förfrågan till andra DNS-servrar tills rätt IP-adress hittas.

Resolvern fungerar som en förmedlare mellan användaren och andra DNS-servrar, och dess jobb är att se till att användaren får rätt IP-adress så snabbt som möjligt.

DNS-serverns säkerhet

Säkerheten för DNS-servrar är avgörande eftersom dessa servrar är utsatta för olika typer av attacker som kan påverka både användare och hela nätverk. Här är några av de vanligaste säkerhetsriskerna för DNS-servrar och vad man kan göra för att skydda sig mot dem:

• DNS-spoofing (förfalskning): Detta inträffar när en angripare manipulerar en DNS-server för att leda användare till felaktiga IP-adresser, ofta till skadliga eller phishing-sidor. Användare som omedvetet besöker dessa sidor kan få sin information stulen eller drabbas av skadlig programvara. Ett sätt att skydda sig mot DNS-spoofing är att implementera DNSSEC (Domain Name System Security Extensions), vilket autentiserar DNS-data och säkerställer att den inte har manipulerats.
• DDoS-attacker (Distribuerade överbelastningsattacker): DDoS-attacker kan överväldiga en DNS-server genom att skicka en stor mängd trafik, vilket gör servern otillgänglig för legitima användare. För att skydda sig mot DDoS-attacker kan DNS-servrar använda olika försvarsmekanismer, som lastbalansering och att distribuera trafiken över flera servrar för att minska belastningen.
• DNS-amplifieringsattacker: Denna typ av attack utnyttjar brister i DNS-protokollet genom att skicka små förfrågningar till en DNS-server som svarar med mycket större datamängder. Angriparen använder sedan dessa stora svar för att överbelasta målsystemet. Ett effektivt försvar är att begränsa antalet öppna resolvers som kan användas i dessa attacker och att filtrera oönskad trafik.
• Cache-förgiftning: I en cache-förgiftningsattack manipuleras data i en DNS-serverns cache, vilket gör att servern tillhandahåller felaktig information. Detta leder till att användare kan bli omdirigerade till skadliga webbplatser. Att regelbundet rensa cachen och använda krypterade DNS-protokoll, som DNS over HTTPS (DoH) eller DNS over TLS (DoT), kan hjälpa till att motverka sådana attacker.
• Man-in-the-middle-attacker (MitM): Vid dessa attacker avlyssnar en angripare kommunikationen mellan en användare och DNS-servern för att manipulera eller stjäla data. För att skydda sig mot MitM-attacker kan kryptering av DNS-förfrågningar och svar genom DNSSEC eller DoH användas, vilket gör det mycket svårare för en angripare att läsa eller manipulera trafiken.

För att skydda en DNS-server är det viktigt att implementera dessa säkerhetsåtgärder och ständigt övervaka servern för att upptäcka potentiella hot i tid. Ett VPN är ett mycket användbart verktyg som gör att din datatrafik inte kan avlyssnas.

Olika typer av DNS-servrar

Det finns flera olika typer av DNS-servrar, och de spelar alla olika roller i processen att omvandla domännamn till IP-adresser. De två huvudsakliga typerna av DNS-servrar är rekursiva DNS-servrar och auktoritativa DNS-servrar.

Rekursiv DNS-server

En rekursiv DNS-server tar emot DNS-förfrågningar från klienter och utför det arbete som krävs för att hitta rätt IP-adress genom att kontakta andra DNS-servrar. Det är denna server som “sköter jobbet” bakom kulisserna och letar upp rätt information åt dig. Den kan också cacha informationen för framtida förfrågningar, vilket gör processen snabbare.

Auktoritativ DNS-server

En auktoritativ DNS-server innehåller den slutgiltiga DNS-informationen som behövs för att lösa en DNS-förfrågan. Den här servern har det faktiska IP-adressregister som är kopplat till ett specifikt domännamn och tillhandahåller denna information när den får en förfrågan från en rekursiv DNS-server.

Root-servrar och TLD-servrar

Root-servrar är den översta nivån i DNS-hierarkin och fungerar som ett första steg när en DNS-förfrågan görs. De hanterar toppdomäner (TLDs), som .com, .org, eller .se. När en förfrågan skickas till en root-server, dirigerar den trafiken vidare till en toppdomänserver, som ansvarar för en specifik domän.

TLD-servrar är ansvariga för specifika toppdomäner och dirigerar vidare förfrågningar till auktoritativa DNS-servrar som hanterar de individuella domännamnen under den toppdomänen.

Gratis vs betalda DNS-servrar: De största skillnaderna

Det finns både gratis och betalda DNS-servrar, och det är viktigt att förstå skillnaderna för att välja rätt lösning för dina behov. Här är en jämförelse mellan gratis och betalda DNS-servrar:

Gratis DNS-servrar kan vara tillräckliga för små webbplatser eller personligt bruk, medan betalda DNS-servrar ofta är bättre lämpade för företag eller webbplatser med hög trafik som behöver snabbare och mer tillförlitliga svarstider.

DNS vs IP-adress

DNS- och IP-adresser behövs båda för att du ska kunna hitta webbsidorna du vill besöka. Domännamnsystem matchar URL-adresser till rätt IP-adresser, så de fyller båda en viktig funktion.

Tänk på DNS-data som din adressbok på nätet. Du vet redan (domän)namnet på personen (webbsidan) du vill ringa – nu behöver du bara mobilnumret (IP-adressen) för att kunna kommunicera.

DNS-servrar hjälper till att para ihop domännamn med IP-adresser. Även om de flesta domännamn har unika IP-adresser så finns det vissa domäner som har flera. Stora företag som Apple och Amazon kan ha tusentals servrar runt om i världen, som alla har specifika IP-adresser. DNS-data garanterar att domännamn alltid ansluter till den mest lämpliga lokala DNS-servern, men du kan byta vilken DNS-server du ansluter till om det behövs.

Du behöver nästan aldrig ändra din DNS-server manuellt, men det kan ibland vara användbart för att förbättra din spelupplevelse på t.ex. spelkonsoler som Playstation och Xbox.

DNS vs VPN

DNS matchar domännamn med internetprotokolladresser, medan ett VPN låter dig byta den IP-adress du använder för att surfa på nätet. Det är med andra ord två helt olika system.

Men NordVPN erbjuder en funktion som heter SmartDNS, som byter din DNS-information för att få det att se ut som att du besöker webbsidor från en annan plats än din egen. Även om det påminner om hur ett VPN ändrar din IP-adress så erbjuder SmartDNS inte den säkerhet och smidighet som ett VPN gör. SmartDNS fungerar också bara med ett begränsat urval tjänster, medan ett VPN dirigerar all din enhets trafik via en VPN-server.

VPN-tjänster krypterar din webbtrafik och ändrar din IP-adress så att du kan surfa anonymt. Det innebär att internetleverantörer, hackare eller andra nyfikna inte kan övervaka din aktivitet. Med vissa NordVPN-prenumerationer får du också tillgång till användbara funktioner som Threat Protection Pro, som kan blockera annonser och skanna nedladdningar för skadlig kod.

Hur hittar du din DNS-server?

Det är enkelt att hitta vilken DNS-server du använder. Här är några enkla steg beroende på operativsystem:

Windows:

• Öppna “Kommandotolken” genom att skriva “cmd” i sökfältet.
• Skriv ipconfig /all och tryck på Enter.
• Leta efter “DNS-servrar” i resultatet.

Mac:

• Gå till “Systeminställningar” och klicka på “Nätverk”.
• Välj din aktiva anslutning och klicka på “Detaljer”.
• Klicka på fliken “DNS” för att se vilka DNS-servrar du använder.

Hur ändrar du din DNS-server?

Att byta DNS-server kan förbättra hastigheten eller säkerheten för din anslutning. Här är steg-för-steg-instruktioner för hur du ändrar DNS-servern på olika system:

Windows:

• Gå till “Kontrollpanelen” och välj “Nätverks- och delningscenter”.
• Klicka på din aktuella anslutning och välj “Egenskaper”.
• Välj “Internet Protocol Version 4 (TCP/IPv4)” och klicka på “Detaljer”.
• Välj alternativet “Använd följande DNS-serveradresser” och ange de nya DNS-servrarna.
• Bekräfta dina ändringar och starta om webbläsaren för att se om det fungerar.

Mac:

• Öppna “Systeminställningar” och klicka på “Nätverk”.
• Välj din aktuella anslutning och klicka på “Avancerat”.
• Klicka på fliken “DNS” och lägg till nya DNS-servrar genom att klicka på “+” och ange de nya IP-adresserna.
• Klicka på “OK” och “Tillämpa” för att spara ändringarna.

Router:

• Logga in på din router genom att ange dess IP-adress i webbläsaren.
• Leta efter inställningen för DNS-server och ange de nya DNS-adresserna.
• Spara ändringarna och starta om routern.

Felsökning av en DNS-server

DNS-servrar kan ibland stöta på problem som påverkar din internetanslutning. Här är några vanliga DNS-problem och hur du kan åtgärda dem:

• DNS-servern svarar inte: Detta är ett av de vanligaste problemen där din dator inte kan ansluta till DNS-servern. Lösningen är oftast att starta om routern eller byta till en annan DNS-server (t.ex. Google DNS eller Cloudflare DNS).
• Långsam DNS-respons: Om din internetupplevelse känns långsam kan det bero på att DNS-servern tar tid på sig att svara. Lösningen kan vara att rensa din DNS-cache eller byta till en snabbare DNS-server.
• DNS-konflikter: Om flera enheter i ditt nätverk använder olika DNS-inställningar kan det leda till konflikter. Lösningen är att synkronisera DNS-inställningarna på alla enheter, särskilt om du använder en router.

Genom att identifiera och åtgärda dessa problem kan du ofta återställa din internetanslutning och förbättra prestandan.

Vad är en DNS-läcka?

Eftersom DNS-servrarna du använder vanligtvis är tilldelade av din internetleverantör så är det enkelt för dem att övervaka vad du gör online. Detta kan hota din integritet och även innebära att du blir ett enkelt offer för hackare, därför är det viktigt att du skyddar din integritet när du surfar online.

Du kan enkelt få reda på om det förekommer någon form av läckage via din DNS-server genom ett DNS-läcktest. Det låter dig se om din faktiska IP-adress visas eller om den är krypterad, vilket den ska vara om du använder ett VPN.

Hur skyddar du dig mot en DNS-läcka?

Det finns en rad saker du kan göra för att skydda dig från DNS-läckage.

• Använd ett VPN när du surfar på internet för att skydda din integritet och privata data. Det viktigaste i det här fallet är att trafiken från alla DNS-förfrågningar går via din VPN-leverantörs DNS-servrar och inte via den som du får via din internetleverantör.
• Läs mer om hur du skyddar dig från DNS-läckage och hur det påverkar dig.
• Ett VPN krypterar din data och döljer din IP-adress så att du kan surfa säkrare.